Panik

Förra veckan drabbades jag av en period av Panikångest. Har haft det för några år sedan så det positiva var att jag visste att det just handlade om ångest.

För upplevelsen av en ångestattack kan vara väldigt fysisk, känslan av att man håller på att dö eller bli galen.

 Tecken på panikångest

• ofta är utsatta för negativ stress under en lång period

• ofta upplever sin livssituation som svår eller omöjlig att kontrollera/påverka

• aldrig eller sällan tar sig tid, eller upplever sig ha tid, till återhämtning och vila

• ofta är en driftig, målmedveten person som har svårt för att säga nej

• Vad som än är orsaken till att du drabbats av panikångest, så är det egentligen bara en sak som är viktig att förstå. Något står inte rätt till.

• Panikångest kan på så vis tolkas som en kroppens varningssignal att det är hög tid att stanna upp och ifrågasätta – och göra förändringar i – ditt liv.

Denna gång utlöstes ångesten efter en operation (i livmodern – för att permanent ta bort ett tunt vävnadsskikt av slemhinnan i livmodern för att stoppa eller minska överdriven eller onormal blödning )

Operationen gick bra men jag har varit stressad en tid av olika anledningar. Inte riktigt haft kontroll på allt.

Dels har jag haft tankarna på min (myndiga) son som har lite olika diagnoser och problem som kommer därtill. Även min 10åriga dotter har börjat få koncentrationssvårigheter som påverkat skolan så nu är det tankar kring utredning där med.

Jag har liksom haft en ständig känsla av att inte hänga med och inte komma någonstans.

Men det var alltså efter operationen som min kropp passade på att påminna mig om att sakta ner.

Min livmoder återhämtade sig fort men min kropp sa stopp.

Panikångest blandat med lågt blodtryck fick mig att se dåligt, bli väldigt yr och svårt att andas.

Mina händer och fötter domnade bort, jag kände sjukt obehag av beröring, fick gråtattacker för ingenting, ångest, kände rädsla för allt, känslig för ljus och mörker…

En vecka höll det i sig.

Nu börjar jag känna mig normal igen.

De senaste dagarna har jag mediterat, promenerat och tagit det lugnt.

Laddat batterierna. Känt tacksamhet. Prioriterat annorlunda.

Det finns någon mening med allt som händer även fast vi inte ser och tänker så i stunden.

Jag behövde stanna upp och hade säkert inte tagit mig tid till det om det inte vore för denna period av ångest.

Nu är jag snart redo för Nya och Friska Tag.